Rälsens läge är betydelsefullt för att transporter över järnväg ska fungera. Därför mäter projektledaren Mattias Olsson noggrant spåren med särskilda verktyg och arbetsmetoder. Med omlottberäkning i Topocad säkrar han mätningarnas kvalitet.
Järnvägen bär på en lång historia i den svenska infrastrukturen. När projektledaren Mattias Olsson på Motala mättjänst berättar om sitt jobb blandas den traditionella mätterminologin med särpräglade uttryck. Till exempel en geosp. Den mest erfarna mätteknikern går nog bet på vad det är.
– En geosp är en geodetisk spårmittsmätare, förklarar Mattias. Verktyget består av ett horisontellt instrument som vilar på båda rälen och har en prisma i centrum. Vid inmätning mäter vi automatiskt in spårmitt med geospen. Höjden på geospen ställs också in och spårets profil mäts in från den lägsta rälen.
Så går Mattias vidare till nästa sektion av rälsen och gör en ny mätning. Han tar i snitt var tjugonde meter på raksträckorna och var tionde i kurvorna. Men det är inte enbart rälsen han ägnar tid åt. Cirka fyra meter från rälsen i alla riktningar mäts allt in, det kan vara kontaktledningar, stolpar, brunnar, skåp och växlar, där det ställs en högre noggrannhet.
Data från mätningen kan användas för att projektera inför att befintliga banor ska läggas om och få nya sträckningar. Beställaren vill då veta hur geometrin ser ut tillsammans med intilliggande objekt. Spårens läge påverkas av tågtrafiken och nya mätningar måste därför ske.
För de flesta tekniker börjar arbetet med att skapa modeller, ritningar och kartor. Men det är inte det primära målet för järnvägsmätningen.
– Framför allt levererar vi mätdata till beställaren, punkterna i xyz tillsammans med attribut och punktkoder och annan data. Det är mer sällan vi tar fram en karta till kunden.
När den nya spårdragningen från projektören är klar ska data överföras till landskapet. Utifrån stomnätets punkter, som löper längs järnvägen, sätts spårpunkterna ut. Stomnätet fungerar som en referens och har samma funktion vid en inmätning.
