Nyttan med 3D – Lantmäteriets projekt med geodata i 3D

Clas-Göran Persson och Thomas Lithén har skrivit en intressant rapport som ligger på lantmateriet. se/HMK, dvs. hemsidan för HMK: Handbok i mät- och kartfrågor. De diskuterar begreppet 3D och utgår då från BIM och GIS: ”BIM har ett mikroperspektiv (detaljerade data) och härstammar från byggnadsritningen. GIS har ett makroperspektiv (översiktliga data) och härstammar från kartan. Geodesi tangerar både BIM och GIS (referenssystem och mättekniker).”

Clas-Göran och Thomas menar att skillnaden mellan objekt och geometri är central: I geodatasammanhang beskrivs tredimensionella objekt i form av volymer, ytor, linjer eller punkter, beroende på tillämpning. Ett objekt i BIM redovisas dock vanligen i form av en eller flera 3D-volymer (t.ex. en modell per vägg i en byggnad).

Utvecklingstrenden är alltså att BIM har gått från CAD-ritningar till 3-dimensionella objektorienterade modeller – med syfte att effektivisera arbetsprocesserna. Den mesta BIM-projekteringen görs direkt i 3D. GIS har på motsvarande sätt gått från presentation i form av platta, generaliserade kartor till 3-dimensionella stads- och landskapsmodeller, som i sin tur blir alltmer detaljerade/realistiska.

Johanna menar att användningsområdena är många, och kraven på vad 3D-datan ska bestå av kan skilja sig. I 3D-sammanhang blir gärna den visuella effekten väldigt attraktiv och uppfyller också många gånger syftet vid exempelvis gestaltning av nybyggnation. Vid konsumtion av detaljerade geodata, när man vill beräkna volymer och liknande, kan det vara väldigt viktigt att noggrannheten i datat är mycket hög. Här börjar teknikerna komma för att insamlingen ska vara möjligt. Nu kan drönare utrustas för insamling och även utvecklingen av sensorer möjliggör i allt större utsträckning automatiserade dataflöden. Här pågår en snabb och spännande resa och Johanna berättar att de jobbar för fullt med att hänga med i hur de kan ta tillvara på den data som flödar och samlas in. Många i branschen jobbar fortfarande i 2D.

– Några viktiga aspekter i arbetet blir att exempelvis datamängderna snabbt blir enormt stora och beslut behöver tas kring lagring.

Än så länge är det inte hållbart att lagra all data som kan tänkas samlas in. Datat behöver även kunna konsumeras i tidsserier (så kallade 4D) där man kan följa en utveckling historiskt. Med andra ord, hur mycket data är rimligt att lagra? Lagring medför kostnader.

– Så småningom kan ju tänkas att sensorer och AI skapar och hanterar det data som behövs i olika problemlösningar, men till dess får vi jobba på ”manuellt”.

Andra orsaker till varför vissa aktörer fortfarande jobbar med 2D har dels att göra med en omfattande omställning till digitalisering och tillgänglig teknik, och dels att man byggt verksamhet kring just 2Ddata. Så länge 2D räcker för att uppnå det syfte man har så är det mer nyfikenhet som driver på utvecklingen. Men visst kommer 3D väldigt naturligt när det gäller beskrivning av hur vårt samhälle ser ut.

Ramverket har nu kommit i en första version och tanken är att det ska utvecklas över tid. Under arbetet med ramverket berättar Johanna att de också jobbat med en laborativ miljö, en så kallade demonstrator, där de själva provat att slå ihop olika aktörers geodatatjänster för att se hur de fungerar tillsammans i 3D.

– Det har varit viktigt i arbetet att få prova praktiskt för att tydliggöra de problem som uppstår och hitta lösningar som fungerar.