För att brygga över klyftan mellan teori och verklighet använder sig Markus av en särskild arbetsmetod. Först tar han fram en dagsaktuell bild av området i ett projekt. Till sin hjälp har han en drönare.
– Jag flyger med drönaren och tar bilder på cirka 100 meters höjd med en 4megapixelkamera, säger Markus. Det räcker för att jag med lätthet ska kunna urskilja ett objekt, till exempel en dagvattenbrunn eller ett avloppsrör.
Nästa steg är att han importerar bilderna i Topocad, de läggs i ett eget lager längst ned i strukturen. Bilderna har också blivit rastrerade i programmet. Men det gäller att bilden hamnar på rätt plats i förhållande till den projekterade ritningen, som ligger i ett annat lager. Referenspunkter i bilden är därför viktig.
– Jag letar upp tre objekt som finns naturligt i landskapet och kan bli referenspunkter, till exempel ett brunnslock som är väl synligt från ovan när bilden tas. De tre punkterna mäter jag in med GNSS eller totalstation så att jag sedan kan hänvisa till rätt koordinater i Topocad.
I Topocad har ritningen etablerade koordinater och programmet vrider in drönarbildens koordinater efter ritningens koordinater. Bilden hamnar alltså på rätt plats när lägesinformationen blir exakt densamma hos ritning och bild. Därefter går Markus vidare och lägger till ny information, till exempel ritar in nya linjer eller adderar nya koordinater.
Markus använder bilden som en extern referens i Topocad som han efter behov kan tända eller släcka för att få klarhet i hur det ser ut vid en projektering eller utsättning.