Lättare hantering av punktmolnet med modulen för InfraGeoTech

Det finns olika sätt att föra över skanningsdata. Glenn Karlsson använder en metod där data importeras direkt från instrumentet till Topocad. Han har lång erfarenhet av att arbeta med mätning och skanningsdata och är affärsområdeschef på InfraGeoTech. Företaget är i huvudsak inriktat på mätning men levererar också tjänster inom projektering och byggprojektledning.

Just nu arbetar han med ett projekt på Essingeleden utanför Stockholm. En del av leden är en motorvägsbro och två av pelarlagren ska bytas ut. Just den aktuella delen av pelaren var inte inmätt och den befintliga ritningen motsvarade inte den information som behövdes, därför beslöt man att ta fram en ny. Han satte upp instrumentet ute i terrängen, en Leica MS50, och importerade senare skanningen in i Topocads punktmolnsmodul.

– Just den här modellen av Leica har en programvara som gör det möjligt att direkt föra över informationen till Topocad utan några mellansteg.

Det finns även ett annat arbetssätt, berättar Glenn. Data exporteras först från skannern till ett program och därifrån importeras det till GIS-programmet. Det blir ytterligare ett arbetsmoment och direktkontakten mellan instrumentet och Topocad bryts av en mellanlagring av data. Det medför också vissa risker. Dataöverföring i flera steg kan bidra till att man tappar information på grund av både tekniken och den mänskliga faktorn. Ett problem som Glenn inte behövde bry sig om i det här fallet.

Han tog också en panoramabild med skannerns kamera i fält som överfördes till Topocadmiljön med punktmolnet. Både fotot och molnet importerades i Topocad och med ledning av bilden valde Glenn ut de punkter som täcker pelarna. Endast dessa punkter var viktiga för nästa steg och de exporterades till en ritning i programmet. Med hjälp av det rika punktmolnet drog Glenn upp centrumlinjer och andra linjer i 3D. Genom att vrida molnet täcktes pelarnas alla ytor in och

en ritning växte fram som kan bearbetas och måttsättas, förses med attribut och andra egenskaper.

Punkttätheten i molnet var relativt låg vilket berodde på att instrumentet arbetade med omkring 1000 punkter i sekunden. Han behövde därför inte filtrera informationen vilket annars brukar vara nödvändigt för att få en användbar mängd punkter. Vid skanningen fick punkterna en tydlig och distinkt färgsättning vilket underlättade arbetet med att skapa ritningen.

Skillnaden mellan betongfundament och ett stycke sex kvadratkilometer stor landskapsyta är naturligtvis slående. Men det finns ändå en mycket klar likhet. I vart fall när handlar om bearbetning av indata där Glenn har använt samma metod. Uppgiften var att ta fram ritningar av vissa delar av det stora området, som skannades med flyg. Punktmolnet blev enormt med sina 8 GB. Precis som fallet med betongfundamentet valde han ut endast de aktuella områdena.

– Jag plockade ut fem, sex stycken mindre delar på 100 gånger 100 meter för att göra arbetet hanterbart. Det räckte för att höjdsätta terrängen, ta fram ritningar för att sedan kunna projektera mängder och ta fram kostnadskalkyler.

I modulen fick han en möjlighet att analysera punkterna och bedöma deras värde för arbetet. De som saknar relevans för att skapa underlaget plockade han bort. Det kunde vara punkter som hade kommit in vid skanningen, till exempel punkter som hamnat på träd eller ute i det öppna landskapet. Resultatet blev att molnets data renodlades utan att kvaliteten påverkades. Med hjälp av punkterna skapade han en ritning, liksom i fallet med betongfundamenten.

Att jobba med informationen i punkterna på det här sättet förenklar för Glenn och sparar tid i ett projekt som redan har tagit åtskilliga timmar. Det är nödvändigt eftersom projektet har snäva tidsramar. Funktionerna i punktmolnsmodulen blir ett hjälpmedel för Glenn att nå kundens mål.

Text: Love Janson