Topocad och mätarens roll i Hagastaden

I Hagastaden byggs Stockholm på höjden och djupet. Från tunnlar långt under marken till kvarter med moderna höghus växer en stadsdel fram som ställer höga krav på mättekniken. Här räcker det inte att mäta rätt. Man måste också förstå hur varje beslut tar form i verkligheten. Det är här mätarens roll blir större än många kanske tänker sig.

Hagastaden är ett av Stockholms mest omfattande stadsutvecklingsprojekt. Där det en gång bullrade av godståg växer nu en helt ny del av staden fram. E4/E20 och Värtabanan har byggts in i tunnlar, och ovanpå den cirka 800 meter långa överdäckningen växer bostäder, arbetsplatser, parker och torg fram. Här knyts också staden närmare Karolinska Universitetssjukhuset Solna och området för forskning, vård och life science.

Vi träffar Hagastadens mätsamordnare Fredrik Landqvist och Håkan Rampell för att prata om mätteknikens roll i Hagastaden. Båda arbetar som beställarstöd i projektet, på uppdrag av exploateringskontoret i Stockholms stad.

Fredrik och Håkan har lång erfarenhet av mätning, men också av produktion. När de mäter vet de vad projektören behöver kunna utläsa ur mätningen. De vet också vad som fungerar ute på bygget och vilka detaljer som får stora konsekvenser längre fram.

3D-modell av Hagastaden i genomskärning. 

Detaljerna avgör

När projektet går över i nästa etapp ska befintlig bebyggelse rivas. Fredrik visar en Excel-fil där han uppskattat olika typer av massor, bland annat asfalt från gångbanor. Det är ett tidskrävande arbete, men viktigt eftersom det påverkar både ekonomi och miljö.

Vad ska till deponi? Vad kan återanvändas? Vad måste köpas in? Fyllnadsmassor och deponi är dyrt, och att hantera farliga massor är ännu dyrare.

”Ingen vill prata detaljer, men det är ju där ekonomin avgörs”, säger Håkan.

 

Topocad – när varje linje behöver kunna spåras

I ett komplext projekt som Hagastaden kommer information från många håll: scanning, drönare, projekteringskartor, inmätta markmodeller och projekterade anläggningsmodeller. Allt behöver hanteras och användas vidare.

Här har Topocad blivit ett viktigt verktyg i vardagen.

En central del i arbetssättet är att linjer och punkter i projekteringskartan bär med sig information om exempelvis vem som utfört mätningen, vilken instrumenttyp som använts och när mätningen genomfördes. Det gör informationen både spårbar och begriplig genom hela projektet.

Projekteringskartan skapas och uppdateras löpande i Topocad, som blir ett nav i informationshanteringen. I Topocad bygger Fredrik och Håkan markmodeller, hanterar projekteringsunderlag i 3D och tar fram produktionsmodeller som används vidare i byggskedet.

I Hagastaden är den spårbarheten särskilt viktig. Här samsas tunnlar, överdäckning, nya gator, ledningar, fastighetsgränser och byggnader tätt inpå varandra. En höjd som diffar med 50 centimeter kan skapa problem för avrinning och tillgänglighet. En entré som flyttas kan få stora följder när gatan lutar. Och under marken finns både kända och okända förutsättningar som måste vägas in i projektering och produktion.

Fredrik Landqvist, Håkan Rampell, Krister Arnaryd diskuterar utveckling och mätteknik med Jakob Samani och Nicklas Lundström från Adtollo. 

Mätaren som kravställare

Krister Arnaryd från BIM Alliance deltar också i samtalet. Han är engagerad i frågor om mätning, standarder och kompetensutveckling, och menar på att Hagastaden är ett tydligt exempel på varför mätkompetensen behöver få större plats tidigt i projekten.

”Nyckeln sitter i att kunna kravställa”, säger han.

Han menar att branschen behöver en tydligare samordnande roll, en person som förstår dataflödet, kan ställa krav och se till att rätt information finns i rätt modell. Det handlar inte bara om att samla in data utan om att förstå hur informationen ska användas längre fram.

Både Krister och Fredrik återkommer till behovet av en funktion där mätkompetens, produktionserfarenhet och förståelse för mängder hänger ihop. Utomlands finns ofta en quantity manager som ansvarar för mängder och ekonomiskt underlag, utan att vara mätare. I Sverige är det däremot ofta mätaren som har bäst koll på massorna.

”Lyft rollen på den som mäter”, sammanfattar Krister.

Frågan är också större än Hagastaden. Inom BIM Alliance pågår arbete kring utbildning, standarder och dataflöden inom mätteknik, där både Krister och Adtollo är engagerade. Jakob Samani från Adtollo är en av dem som driver frågor om hur mätdata kan struktureras och användas mer effektivt genom hela byggprocessen.

Bättre modeller börjar med bättre samtal

Vikten av att komma in tidigt i projektet återkommer flera gånger under dagen. Många fel uppstår inte på byggarbetsplatsen, utan långt tidigare: när modeller saknar rätt information, när mängder inte är genomtänkta eller när olika aktörer inte riktigt pratar med varandra.

Fredrik beskriver vad som behövs:

”I stället för långa mejltrådar behövs fler samtal ansikte mot ansikte, mer gemensam förståelse och större respekt för hur information faktiskt används i produktionen.”

Det är kanske en av de viktigaste poängerna i hela samtalet. Tekniken är central, men den löser inte allt på egen hand. För att modellerna ska bli användbara krävs också mänsklig kommunikation och förståelse för varandras behov.

I Topocad bygger Fredrik och Håkan markmodeller, hanterar projekteringsunderlag i 3D och tar fram produktionsmodeller som används vidare i byggskedet. 

Produktionsmodellen blir gemensam arbetsgrund

I Hagastaden har man tagit fram produktionsmodeller som baseras på både projekterade anläggningsmodeller och inmätta markmodeller. Modellerna har stämplats som bygghandling och används sedan både i anbudsskede och i produktionen för utsättning, maskinstyrning och mängdreglering.

Det innebär att flera aktörer slipper bygga upp samma modeller på egen hand. Det sparar tid, minskar risken för fel och gör att det som räknas på också är det som byggs på.

För att modellerna ska fungera i praktiken vill man också ta fram objektspecifika mät- och ersättningsregler. Ett exempel är schakt kring brunnar. Här finns en önskan om att kunna skapa slänter i produktionsmodellen på ett sätt som gör att den kan användas både för maskinstyrning och för mängdreglering.

Samtidigt finns det fortfarande utmaningar. Standarder saknas eller används olika. Namngivning och kodning varierar mellan projekt. Data är inte svår att skapa, som Håkan påpekar, men desto svårare att ajourhålla när verkligheten ändras varje dag ute i produktionen.

En grävmaskin kommer. Något flyttas. Något justeras. Plötsligt gäller inte underlaget längre. Då måste informationskedjan vara stark.

Ett verktyg för verkligheten

Hagastaden visar tydligt hur komplex stadsutveckling kräver mer än att information lämnas vidare mellan skeden. Det kräver gemensamt språk, förståelse för dataflöden, byggprocess och kostnader – samt verktyg som gör informationen användbar.

Här blir mätningen mer än en teknisk insats. Den blir en länk mellan projektering och produktion, och mellan beräkning och verklighet.